En tröst är...

...att ha ett litet samtal med sin mor.

Jag sa till mamma idag att jag är redo att föda barn, jag känner ingen rädsla och jag funderar inte om och kring förloppet.

Jag vet att jag fixar det! Nemas problemas!

Jag är redo.

Men däremot sa jag lite ironiskt att jag ser framemot läckande och hängande tuttar, en fet, dallrig och allmänt "bläig" mage samt att det ska bli riktigt toppen att gå omkring i mysbyxor med kräkfläckar och bröstmjölk på dagarna i ända.

Då säger mamma lugnt och lite sådär smått nonchalant:

"-Äsch då! Kvinnan är gjord för att föda barn. Magen kan du shejpa till sen och tuttar kan man köpa sig ett par nya, så det är inga problem serru."

Ja. Mer än så var det inte. Men jädrar vilken tröst därefter, och för att inte tala om hur rätt hon har.

Jag hoppas att jag inte låter spacklet bli liggandes utan att jag fortfarande vill och kommer vara uppmåle´ och grann.

Häromdagen kom jag på en genialisk plan!

När värkarna väl sätter in så kanske jag inte är så talför och sannolikheten att jag på ett pedagogiskt och någorlunda trevligt sätt framför mina känslor till Leif är minimal så ska jag nu göra flaggor och skyltar.

Tex:

Röd flagga = backa och håll trut!
Gul flagga = massera min rygg!
Blå flagga = ge mig ett glas vatten!
Grön flagga = jag vill att du roar mig-sug i dig lite mer av lustgasen!
Rosa flagga = ge mig nåt att äta!
Vit flagga = jag känner mig klar här nu-kör hem mig!

Förutom de färgglada flaggorna ska jag göra fina små skyltar med diverse olika texter på.

Sen är det bara för mig att vifta med passande flagga/textskylt.
Varför krångla till det?

Rätt smart va?

Nu ska jag iväg och träffa the mamas!