En snabb uppdatering.
Ni kanske tror att jag har häcken full och att jag inte har tid att blogga?
Där tror ni rätt.
Jag har häcken full av garn. Jag har, tack vare fina Liina, fått stickardjävulen i mig.
Jag stickar som om det vore det sista jag gör.
En babyfilt, två mössor och ett par vantar senare har jag ändå inte fått nog.
Det är nåt magiskt när man får använda båda händerna samtidigt och samtidigt skapa någonting.
Prova själva får ni se!
Det borde bli en ny form av terapi. Faktiskt.
Nåväl.
Vi har det riktigt bra och Colin växer så det knakar.
Han är fortfarande lika glad och han blir mer och mer älskad för varje dag som går, om det nu är möjligt.
Våra dagar går åt till att fika med andra mammor, kompisar eller annat löst folk, shoppa lite i Kista, bada på badhus,
leka, skratta, gråta och äta. Det händer också att vi tar sköna promenader.
Förra veckan var vi på Babybycafeét för första gången. Det ligger i Rissne kyrkan och är det mysigaste stället på jorden.
I torsdags var det en babyfotograf där och där det finns fotografer där finns även Colin inkl. hans kära mor.
Om 2 veckor är bilderna klara och det ska bli riktigt spännande att se hur dom blev.
Babymassagen som vi gick på en gång i veckan är slut. Äntligen.
Visst, det var mysigt dom få gångerna som allting klaffade. Dvs. 1) Bebis är vaken. 2) Bebis är vaken OCH nöjd. 3) Bebis är vaken, nöjd OCH mätt.
Det var rätt så jobbigt att åka kommunalt, visserligen bara en station, parkera vagnen utanför kyrkan, kånka ur en, oftast, sovande
bebis, ta hand om nyvaken och lite missnöjd bebis och ge bebis mat.
Sen när den proceduren var klar var således även massagetiden över.
Då var det bara att göra om samma procedur, fast lite tvärtom.
Nej, tacka vet jag öppna förskolan här i Rissne. Det är nära, gratis att ta sig dit och kostar endast en ynka tjugolapp varje
gång. Och då ingår babysång och fika.
På fredag kommer äntligen Colins mormor och moster ner och hälsar på. Nästan en hel vecka stannar dom och mysa är det vi ska göra.
På söndag (31/10), fyller inte bara Colins morfar år utan Colin har sin namngivelsefest då.
Då blir det packat med glada människor under ett och samma tak. Inte vårat tak, utan gårdslokalens tak.
Här är lite bilder från de senaste veckorna.
Mys på bästa IKEA-filten.
Kollar in så att simfötterna sitter på plats.
Glad kille.
Snygg i sin pandadräkt.
Mamma och pappa skojar till det lite. En grön klänning passar inte vår pojk. Den ska helst vara rosa.
Hats of!
Jag har förresten varit på min första fest sedan jag blev gravid.
I torsdags hade jobbet den årliga höstfesten. Tema: Fångarna på fortet.
Det var riktigt skoj och jag fick i mig en mängd alkoholhaltiga drycker. Så pass mycket (eller lite, beroende på hur man ser på saken), fick mig att bli sådär lagomt salongsberusad och glad i hatten.
Vårt lag kom på delad första plats och rätt vad det var skulle det hela avgöras genom en utslagstävling och ännu mera rätt vad det var så befann jag mig framme vid scenen och skulle klä på mig så mycket kläder som möjligt under en minut.
Jag gjorde mitt bästa men tvåa vi blev. Vi fick varsin blå toppluva som tröstpris. Den ligger på hatthyllan och kommer att få ligga kvar där.
Nu ska jag sticka. Sticka klart ett par babyvantar.
Tjing!
