Läser på Allt om barn vad man inte får/bör säga till sitt barn.
Håller med om vissa punkter.
1. "Nej"
Vad är det för fel på ordet "nej"? Egentligen ingenting-så länge det inte används till allt.
Det är bättre att vara tydlig och positiv . Istället för att ropa "nej" när din 4-åring ställer sig upp i sin stol , försök med "Var snäll och sätt dig ner".
2. "Du får fråga mamma/pappa när hon/han kommer hem"
Det är lätt att haspla ur sig "det får du fråga mamma/pappa om när hon/han kommer hem. Men lämna inte grovjobbet åt din partner, det är bäst att fatta vuxenbeslut tillsammans. Dessutom är väl inte syftet att lägga en slags ordföranderoll på den andre föräldern, så att barnet ser denne som den stränge föräldern som fattar alla beslut?
3. ”Du är bäst”
Det är klart att ditt barn är det bästa som hänt dig, men för mycket ospecifik beröm kan antingen stiga barnet åt huvudet eller – ännu värre – skapa en känsla av krav på perfektion. Försök istället med något i stil med: ”Du måste vara stolt över den här teckningen! Jag gillar att du har ritat ett stort leende på solen”. Då förstår barnet vad som var bra samtidigt som det bygger barnets självförtroende.
4. ”Vi får se”
Du har 20 samtal att ringa, räkningar att ta hand om och tvätt att vika, men det är just NU som ditt barn vill veta om det kan låta en kompis sova över. ”Vi får se” blir då ofta pausknappen för situationer där du inte kan fatta ännu ett beslut. Men den här frasen säger ditt barn att du är för upptagen eller för distraherad för henne/honom. Och detta motiverar troligtvis bara ditt barn att fortsätta att ställa samma fråga tills du är så irriterad på tjatet att du tar ett ogrundat beslut. Be istället barnet att fråga dig lite senare. Eller, om det bara är att fördröja ett förutbestämt nej bör du säga det direkt.
5. ”Ge faster en puss!”
Skulle du gosa med någon bara för att du blir tillsagt att göra det? Barn tänker likadant – respektera det. Att tvinga barnet att krama eller pussa någon visar bara barnet att det inte har kontroll. Barn måste veta att de kan säga nej till fysisk kontakt om de inte vill, så att de lär sig att hantera och säga nej om de hamnar i obekväma situationer.
6. ”Lugna ner dig”
Om ditt barn hyperventilerar eller vägrar sitta still hos doktorn kan den här frasen vara användbar. Men för vardagliga känslouttryck (och känslostormar) kan meningar som ”lugna ner dig” mottas som ”dina känslor är oviktiga”. Svälj frustrationen med barnets teatraliska utbrott och säg något motvarande: “Wow, du är verkligen frustrerad/arg/ledsen, vi sätter oss ned och pratar om det”. Barnet ska inte behöva känna att det är dåligt att visa sina känslor. Att barnet inte visar vad det känner är ett problem som inte heller är lätt att hantera.
7. ”När jag har rätt så har jag rätt och när jag har fel har jag fortfarande rätt”
Det är bra för barnet att veta att du inte är perfekt. Egentligen vet de ju redan om det. När du kan erkänna att ”Jag borde inte ha gjort så där mot dig” får barnet veta att det hon/han känner betyder något för de som är viktigast ii hennes/hans liv. Dessutom vill du inte att ditt barn alltid ska känna att det alltid behöver vara perfekt eller ha rätt.
8. “Säg inte så”
Barn kan fälla de mest opassande kommentarer i olika situationer. Det kan handla om andra människors utseende, etnicitet, funktionshinder med mera. Hur kommentaren än ser ut utgör den ett perfekt tillfälle att prata med barnet om människors olikheter och hur du själv ser på saken. Försök hels inte att tvärt avsluta samtalet, utan öppna upp för dialog. Prata gärna med barnet om varför det inte lämpar sig att prata om sådana här saker så att den berörda personen hör, men försök inte att tysta barnet.
9. ”Låt mig hjälpa dig med det där”
Det kan vara svårt att se på medan barnet frustrerat kämpar med något. Men ibland innebär det bara en björntjänst att lägga sig i och hjälpa till. Ju fler utmaningar barn utsätts för ju stoltare blir de när de klarar uppgiften.
10. “Vill du att vi ska vända och åka hem?!”
När du har kommit till punkten då du börjar hota med att gå hem eller motsvarande, då har du redan tappat kontrollen. Om du vill åka hem - gör det istället, men ge inte barnen makten att fatta det beslutet.
Egentligen så tycker jag att varenda liten punkt är logisk och jag hoppas verkligen att jag kan vara den där pedagogiska och "duktiga" föräldern.
Tjing!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar