Glad men jävligt irriterad

När jag äntligen tog mig tid härom kvällen för att skriva ett lååångt blogginlägg med massor av fina bilder så tappade jag mottagning och inlägget hann aldrig bli sparat.
Borta. Som Felicia. Ni vet hon som försvann?

Jag är inte långsur. Jag mår inte bra av att vara sur. Jag står inte ut med långsura människor heller. Men det är en helt annan femma.
Jag är någonstans mellan lagomt sur och skitförbannad.
Den känslan finns i min kropp även nu i skrivande stund och därför tänker jag inte göra ett långt inlägg utan det blir bara (nästan), bilder idag.

Detta är vad jag har att bjuda på i afton:

Colins möte med Apelsinen.
Nyfiken och ivrig över att få stoppa den i munnen.
Väntar med spänning på klarbesked från mamma.



Hon gav ett okej, men det kändes inte därefter.
Surt sa räven...


Men skam den som ger sig och ingen minns en fegis och allt det där.
På´t igen bara.


Samma visa upprepas igen.


Apelsinen tappar Colins tillit och respekt.


Lilleman i sitt rum.



Skönlitteraturen är på plats och kvällsläsningen är räddad.



Ibland får vi för oss att bada Colin.




Det älskar han och visar sin kärlek och djupaste tacksamhet genom att pussa mig på tröjärmen.
Tydligare tecken på kärlek får man leta efter.


Kvällsläsning.


Jag misstänker att Colins plastförkläde blivit för litet...



"Kompis" är mysig att vila huvudet mot ibland.



Finbesök av moster Filippa med vännen Lisa.



Mormor ger kvällsgröten.



Mys med både mormor och moster.



Klart för ikväll.

Mer bilder kommer annan dag.

Tjing!