Tisdag

Idag har det varit en innemysardag med Colin.
Det har regnat till och från under dagen.
Min plan för dagen var att ge mig ut på en långpromenad. Men det blev ingen promenaddag, utan en kramdag.

Och som alltid när pappa kommer hem blir Colin lika glad,kul att äntligen få se ett nytt ansikte!
Dom har i sedvanlig ordning en "pappa-och-Colin-mys"-stund innan det är dags att käka middag. Middag för oss vuxna alltså.

Tänk att man kan titta så länge på kryddburkar.
Framtida kock som sin far måntro?


En kille som lekt länge under babygymet är en trött kille.


Lite påsar under ögonen är ett tydligt tecken på att lilltjommen är trött.


Men vad är väl ett par påsar mot ett par minuters lek- och bus med farsan Baloo?




Jag har blivit superstark i nacken och behöver inte längre stirra rätt in i folks bröst, utan nu höjer jag blicken lite. Genast blir allt mycket roligare!








Och så till sist, men absolut INTE minst...
När jag sitter i köket, i lugnan ro, och äter min lunch så känner jag hur det killar på halsen.
Rent instinktivt viftar jag bort det som killade och ner på bordet ramlar en insekt.
Efter att ha återhämtat mig från chocken över att ha ett kryp på mig så tar jag en bit papper och samlar mod för att släppa ut djuret.
Jag är en djurvän och räddar blomflugor från att drunkna i handfatet om det behövs.
Jag tycker även att fiska är djurplågeri, men äter mer än gärna fisken. Men det är en helt annan story.
Över till krypet.

Precis när jag ska hjälpa den här lilla (läs: skitstora), varelsen upp på pappret så flyger(!) den iväg och landar i MITT fruktfat och på MITT äpple!

Jag sket knäck!

Efter att ha latat sig på mitt röda och saftiga äpple ett par sekunder ser jag hur fanskapet vecklar ut sina spröda vingar för att i en hundradels sekund senare sikta in sig mot mig. Mot mitt ansikte.

Nu fick jag lättare panik och det enda jag kunde tänka var: "döda, döda, döda!".
Sagt och gjort. När den "stackarn" landade på MITT vattenglas så visste jag i alla fall att det var sista gången han/hon landade överhuvudtaget.
Jag ställde glaset i slasken, skakade ner ohyran och tryckte till med trasan rätt över huvudet på den.
Det krasade till. Ha! Där har du!

Sen tog det 2 sekunder innan jag ser hur krypet kommer upp på andra sidan trasan.
It´s still alive! Hur kan det vara möjligt?

En sista gång trycker jag till med trasan och så var det slut på det hela.

Jag är en sann djurvän. Sa jag inte det?
Men en attackerad djurvän förvandlas till ett monster...

Vad är det för djur?

Nu ska jag få lasagne till middag.
För min del blir det den vegetariska varianten.
Sa jag att jag har börjat med LCHF-dieten?
Har redan tappat massor...
Effektivt det här!