Såhär nattade vi inte vår son.
Gossen rör sig. Kan ni fatta?
Så var det dags för lite minigolf.
Leif laddar.
Oh la la...
His ass= my ass.
Jaja. Spela nu.
Anna, som överträffade sig själv och ja, hela världen, genom att slå ett hole-in-one på en nästintill omöjlig bana.
Good girl!
Den ofrivillige golfaren.
Den väldigt ofrivillige golfaren rättare sagt. Det gick inte riktigt som Stefan hade tänkt sig.
Det visste han inte om när han vaknade imorse. Ja, att han, golfklubban och bollen inte skulle ha ett bättre samarbete.
Moi! (uttalas inte som finskans "moj", utan franskans "moa". Viktigt.)
Mammaträff på Café Gröna Stugan.
Nadja med "lilla" Filip.
Han föddes 3 dagar efter Colin, vägde på grammet exakt lika mycket (4550gr) och var 55 cm lång.
Nu väger Filip närmare 7500 gram.
Han är stor. Väldigt stor. Men ack så söt!
Magdalena med lilla Nelly 5 veckor.
Och Liina med söta Nikolaj 6 veckor.
Och Maria med gofisen Edvin 3 månader.
Colin fick ett gosedjur av gammelfarmor innan han ens var född.
Han har totalt struntat i det djuret. Tills nu.
Igår fick dom kontakt för första gången och kärleken var ömsesidig.
Vad mamma? Vad? Har du nåt till mig?
Kaninen.
Lite tveksam från en början.
Hmm... gilla?
Nä, inte gilla utan ÄLSKA!
Igår kom Johan på besök.
Leifs "bästis" som bor och arbetar i Panama som elektriker.
Jag vet att jag inte får kalla honom för Leifs bästis. Men hur kan man annars uttrycka det? Nära vän? Det låter ju alldeles för gubbigt.
Äh, bästis får det vara.
Vi käkade thaikäk i Sumpan och därefter hade herrarna en öl - och whiskeykväll här hemma. Den lilla killen hade dock bara en mjölkafton tillsammans med mig.
Johan har diskbråck och ville inte sova på vare sig madrass eller soffa så Leif bäddade ett lakan runt en av våra utestolsdynor. En dyna som är 1 cm tjock. På sin höjd.
Men Johan somnade inte på dynan.
Och fjärrkontrollen ville han ha för sig själv.
Efter att Leif skvätte vatten i hans öra så gick han och la sig.
Som en hund. På vår utestolsdyna.
Det här måste vara den ultimata sovställningen för folk med diskbråck.
Eller inte.
Berättade jag att jag är totalt beroende av Nescafé Lyx? Det ska vara mellanrost och inget annat än snabbkaffe.
Rund och god i smaken.
Sen har jag tappat en j***a massa kilon också.
Jag känner mig lätt, fri och harmonisk.
5 kilo till och jag flyger fram som en av vårens allra första citronfjärilar.
Colin gör både dag- och nattliga framsteg.
Igårnatt somnade han 22:40 och vaknade 04:00.
Själv slocknade jag 00:00, vilket innebar 4 sköna skönhetstimmar för min del.
Men oavsett om jag får sova 6 eller 1 timme så känns det fortfarande som om jag precis lagt huvudet på kudden när jag vaknar. Hmm, blir VÄCKT menar jag.
Colin är en solstråle och varje dag med honom är en gåva och jag känner en sån enorm tacksamhet över att just denna lilla grabb ville komma till oss!
Vilken kärlek. Vilken lycka. Vilken pojke!
Kan man annat än älska mammalivet?
Idag, lördag, åkte Leif och Johan till Norrtälje för att möta upp 6 andra boys.
Dom ska fiska. Sova över i en fet båt och dricka bärs och ännu mera whiskey.
Själv då?
Jag tar en promenad med Colle och sen kör jag en SPA-afton med bad, tända ljus och allt det där andra ikväll.
Som avslutning på kvällen glottar jag på en film som jag snart ska ner och hyra i centrum.
Colin då?
Han hänger med mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar