Va?!?

Jag kan blogga!!!
Jag som har haft jätteproblem med www.blogger.com i flera månader.
Trots att jag loggade in med rätt användarnamn och lösenord så hade jag ingen åtkomst till bloggen.

Och förtvivlad var bara förnamnet.
Men nu så. Nu äntligen kan jag blogga igen!

Välkommen tillbaka Anna!

Dagens projekt: Njuta på klipporna vid havet...

Idag blev jag överraskad av min älskling.
Fick sovmorgon till 10:30 och därefter blev jag ombedd att göra mig i ordning för dagen.
Sekundrarna senare åkte Leif och Colin iväg för att "fixa en grej". En grej jag inte skulle ställa några frågor om.

De var tillbaka efter 30 minuter och jag blev då ombedd att hoppa in i bilen.

En halvtimme senare befann vi oss på Skeppsmalens vackra klippor, vid havet och med massor av god picknickmat.

Colin sov sig i genom hela kalaset och han får skåda havets storhet en annan dag.

Denna filur hälsade oss välkomna.
Sanning och säga så klarade han sig med nöd och näppe från att dö en plågsam död under min Nike-dojja.



Se och njut!
Fatta vad ni har missat...







Älsklingen plockade helt oväntat fram två gigantiska cupcakes som vi avnjöt till kaffet.








Ikväll kom mormor, moster och "moffa" förbi på en fika samt att vi fick hjälp att borra upp teven på väggen. Även "moffa the elektriker" satte in en dimmer åt oss och nu har vi mysbelysning i vardagsrummet.

Dags att sova för lilleman.
Tid?
21:15
Trött?
Ja.



Att ge mamma det onda ögat gör inte att man får stanna uppe längre.



Godnatt säger Colin.



Inte imorgon, inte i övermorgon men i överövermorgon.
Jag pratar om onsdagsmorgon, en sisådär 08:00, rullar vår kärra ner till hufvudstaden.
Där är det tänkt att vi ska tillbringa 5 dagar tillsammans med nära och kära.

Tjing!

Glad men jävligt irriterad

När jag äntligen tog mig tid härom kvällen för att skriva ett lååångt blogginlägg med massor av fina bilder så tappade jag mottagning och inlägget hann aldrig bli sparat.
Borta. Som Felicia. Ni vet hon som försvann?

Jag är inte långsur. Jag mår inte bra av att vara sur. Jag står inte ut med långsura människor heller. Men det är en helt annan femma.
Jag är någonstans mellan lagomt sur och skitförbannad.
Den känslan finns i min kropp även nu i skrivande stund och därför tänker jag inte göra ett långt inlägg utan det blir bara (nästan), bilder idag.

Detta är vad jag har att bjuda på i afton:

Colins möte med Apelsinen.
Nyfiken och ivrig över att få stoppa den i munnen.
Väntar med spänning på klarbesked från mamma.



Hon gav ett okej, men det kändes inte därefter.
Surt sa räven...


Men skam den som ger sig och ingen minns en fegis och allt det där.
På´t igen bara.


Samma visa upprepas igen.


Apelsinen tappar Colins tillit och respekt.


Lilleman i sitt rum.



Skönlitteraturen är på plats och kvällsläsningen är räddad.



Ibland får vi för oss att bada Colin.




Det älskar han och visar sin kärlek och djupaste tacksamhet genom att pussa mig på tröjärmen.
Tydligare tecken på kärlek får man leta efter.


Kvällsläsning.


Jag misstänker att Colins plastförkläde blivit för litet...



"Kompis" är mysig att vila huvudet mot ibland.



Finbesök av moster Filippa med vännen Lisa.



Mormor ger kvällsgröten.



Mys med både mormor och moster.



Klart för ikväll.

Mer bilder kommer annan dag.

Tjing!

Lägenheten

Nu har vi sovit några nätter i lägenheten och det känns kanonbra.
Trots att det står ouppackade kartonger och påsar lite här och där så myser jag (vi), för fullt.
Igår fick vi ekparkett av fastighetsägaren och i helgen ska Leif lägga golv i Colins sovrum samt i vårt sovrum. Sen ska vi pallra oss iväg och köpa mer golv, även det ekparkett, som ska läggas i köket.

Målaren har gjort ett toppenjobb med att tapetsera i köket och målat i sovrummet. När allt golv är klart så ska jag måla om golvlisterna i hall och vardagsrum så även de blir vita som resterande rum i lägenheten.
(bilder på lägenheten kommer när allt är klart)

Colin har anpassat sig till sitt nya boende men jag vet att han saknar mormors långa trapp, mosters akvarium och mest av allt saknar han mosters spelande på klarinetten.
Det är en väldig fart på lillfisen nu och han pillar på allt som han inte bör pilla på. Men får man inte pilla så lär man sig inte heller något...

Han är inte mycket för att stoppa saker i munnen, i alla fall inte damm, småsten eller annat oätligt. Visst händer det iblannd, men väldigt sällan.
Det han gärna vill stoppa i munnen är sånt där smaskigt som vi äter. Kakor, bullar eller glass. Han förstår minsann vad som är ätligt och inte.

Colin lattjar med tyngdlagen och testar mammas tålamod ;)



Colin hade ju en lättare fobi mot stora bollar förut.
Den fobin har gått över och den här pojken räds ingenting längre.
(ni får gärna ha på ljudlöst när ni tittar för såhär i efterhand så inser jag att jag borde hållt truten stängd)



Här har ni min älskade syster Filippa som rabblar upp alla olika dinosauriearter som funnits. På latin.

Först tar vi den snabba varianten.



Och så drar vi ner tempot lite.



En glad men väldigt trött liten kille.

En bläckfisk

Man kan vara dum, snäll, rolig, tråkig, energisk och man kan vara trött.
Man kan inte vara bläckfisk.
Jag vill vara en bläckfisk.
Hallå? Jag har en son på 10 månader och han är överallt och ingenstans. Han är snabbare än sin egen skugga och han har alldeles för långa armar för sin ålder.
Men det är tydligen fullt normalt i den här åldern och så länge utvecklingen är normal så är jag normalglad. Eller såklart är jag mer än normalglad, men ett par extra armar skulle definitivt inte skada.

"-Nej", och "-Aja baja" är det som kommer ur min mun. Det jag får tillbaka är ett brett flin och ännu mera bus.

För att få lite variation när jag säger till Colin så brukar jag stampa i golvet, skälla som en hund, knäppa med fingrarna eller göra diverse konstiga ljud.
Det jag får tillbaka är ett brett leende.

Nåväl, låt gossen leka och lära.









Colin i sina nya vind -och vattentäta kläder.
I norrland gillar dom sportkläder och vi måste såklart följa det norrländska modet. Tveksamt om man överlever årstiderna här annars.




I afton blev det ännu en tur till lekparken i city.
Det finns ingenting i denna värld som kan slå glädjen jag känner när jag ser hur kul Colin har det när han gungar!



Rutschkana tillhör också favoriterna.

Något nytt varje dag...

Toaletten är intressant och likaså den inglasade altanen.


Promenad med gå-vagnen.



Bus med pappa.


Jaga galen hamster.