Bilder och text kommer men jag måste bara få dela med mig av denna videosnutt.
Vi var hemma hos Rabihs föräldrar och firade att Sassa fått tänder.
Dom gör så i Libanon. Har en liten fest när första tänderna kommer.
Vi fick urgod libanesisk mat och massor av tårta och annat sött och gott.
Man lägger ut en duk på golvet och på duken lägger man fram olika saker som kan symbolisera olika yrken. Sax för frisör, bok för författare, nagellack för makeup artist etc.
Sen får barnet en liten duk över huvudet och därefter ska barnet välja en av sakerna och Sassa valde en sax. Det innebär att hon ska bli frisör. Det är självklart bara på skoj, men en rolig grej.
Dom fick höra att även Colin fått en tand och den andra var på väg så självklart skulle även han sitta på duk.
Han valde boken. Han kanske blir den författare jag aldrig blev?
Min stora älskling fyllde 23 och det måste man fira.
Vi hade fika - och middagsgäster här i lördags men på självaste födelsedagen firade vi ensamma. Mysigt!
Jag överraskade med middag.
Baconinlindade färskostfyllda kycklingfileér på en bädd av slantad potatis och lök.
Till det bjöds det på en kall morotstzatsiki.
Självklart svenska (dyra), tulpaner av bästa kvalité.
Igår, tisdag, var det dags för ytterligare en mammaträff. Vi träffas numera på ett barnvänligt café i Kista. Det är anpassat för småbarnsföräldrar och det tycker vi är toppen. Alldeles intill cafét ligger en stor inhägnad barnhörna och där kan man släppa lös sina små monster.
Colin impar på tjejerna genom att göra armhävningar. På TÅ!
Allt är på topp med oss.
Colin är mammig och kryper efter mig vart än jag rör mig i lägenheten.
Han är helt orädd andra människor, men det är mamma som gäller. I alla lägen.
Nattning, matning etc...
Jag har också kommit på att jag och Leif, hur mycket vi än försöker dölja, smyga eller förneka det, har börjat prata "bebisspråk". Inte så att vi daddar och pratar bebisspråk med varandra utan med OM andra saker.
Både han och jag vet att det heter skötväska, våtservetter, öppna förskolan och så vidare. Men lik förbannat säger vi "skötis", "våtis" och "öppnis". Vad fan är öppnis?!?
Det dyker upp fler och fler påhittade och förkortade ord och det verkar inte finnas någon hejd.
Nu har jag inget mer att berätta utan ska återgå till mitt skrivande. Jag gör en bok till Colin.
Jag har dokumenterat allt som rör honom. Då menar jag ALLT.
Den ska han få när han blir stor.
Tjing!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar