Nu befinner vi oss cirka 10 mil från Sundsvall och separationsångesten är ett faktum.
Colin är än så länge den enda som är ovetande om vår tunga resa hem mot Stockholm. Han sover som en stock!
Han kommer definitivt känna av det mer när vi kommit hem. Ingen mormor,moster,"moffa",gammelfarmor eller morfar som pussar och kramar på honom. Och varför är inte moster Filippa här och leker med honom? Ska jag behöva hänga med bara mamma om dagarna?,tänker han säkert...
Vi tackar norrland återigen och säger:- På återseende! Snart!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar