Frisörbesöket

Som jag sa tidigare så satte jag ner min lilla rumpa i frisörstolen en halvtimme sent.
Men för att ta det helt från början så hade jag ringt till Kista Hårgäng under lördagen för att kolla om det fanns några tider.
Jag pratade med en gullig tjej som sa att jag var välkommen dagen därpå klockan fjorton.
Jag bad om att få en kvinnlig frisör och hon svarade glatt att:"-Ja, det får du, vi är tjejer som jobbar här!".

När jag kommer fram till frissan så jobbar det två grabbar av utländsk härkomst samt två stycken yngre tjejer av samma härkomst.
Jag går fram till kassan och en av grabbarna och en av tjejerna hälsar mig varmt välkommen och frågar i vilket namn jag bokat min tid.

Jag får sitta ner i en modern vit skinnsoffa och blir rätt så fort serverad en kopp rykande varmt kaffe.
Tjejen kommer även med en bunt skvallertidningar.
Härlig start!, tänker jag.

Inte visste jag då att det var starten för en resa ner mot helvetet.

Nu börjar Colin vakna till liv och vi ska resa till Ö-vik idag.
Jag får dra den kortare versionen av mitt frisörbesök.

När den ena manliga frisören kommer fram och ber mig sätta mig ner i en av stolarna så frågar jag honom vilken av tjejerna det var som skulle klippa mig.
Jag får till svar att dom tjejerna endast är lärlingar och att dom inte ska eller får klippa.
Han sa med ett leende på läpparna att det var han som skulle klippa och bleka mitt hår.

Skitsamma, tänkte jag. Jag har aldrig haft en manlig frisör förut så varför inte vara lite crazy och prova det idag.
Han såg ut att vara en frisör man kunde lita på.

Jag kände mig rätt säker på att mitt hår skulle vila tryggt mellan hans händer och saxen.

Jag hann knappt sätta ner rumpan i stolen innan han redan hunnit smeta in blekmedel i mitt hår.
Jag bad honom göra täta och många slingor men inte bleka ända in mot hårbotten.
Han nickade förstående och garanterade mig att jag skulle bli nöjd.

Sen blev allting som i en dimma.
Han rev och slet i mitt hår samtidigt som han kladdade med blekmedlet. Dessutom sprang han mellan mig och en annan kvinnlig kund som han färgade håret på.
Han satte bara folieslingor i halva huvudet och därefter sprang han till den andra kunden och kladdade lite till.

Efter 20 minuter tvättade han ur halva huvudet, fönade det torrt och började slarvigt och lustigt göra folieslingor på resterande hår, därefter blev jag snabbt hänvisad till värmelampan.

Jag frågade honom om det var stressigt, om dom hade mycket att göra.
Han ursäktade sig och sa att det visst hade råkat bli en dubbelbokning och att han var upptagen med annan kund samtidigt.
Jag frågade även om det inte skulle bli någon nyansskillnad på slingorna med tanke på att han först hade gjort den ena sidan och nu gjorde han sida nummer två.

Han skrattade och sa bara:"- Du kan lita på mig, du kommer att bli nöjd, jag vet precis hur du vill ha det!".

Allting var som ett töcken.
Efter 2,5 timme satt jag i frisörstolen och han fönade håret torrt.
Helt plötsligt ser jag att visst hade han gjort slingor men själva kanten av min tidigare utväxt fanns fortfarande kvar, den låg och lurade där under allt hår.
Jag sa att det inte var riktigt som jag tänkt mig.

Han lutar sig då nonchalant mot stolen bredvid min och suckar fram:"-Oookej, vad tycker du att vi ska göra nu då?".

Öh? Vad JAG tycker?

Jag förklarade återigen hur jag hade velat ha det och han tar då ett steg fram mot mig, river och sliter i håret och suckar återigen fram:"-Okej, men jag kan lägga färg där på håret så det blir som du vill ha det".

Ja. Ja, tack jävligt jävla gärna!, tänkte jag.
Men i den beroendeställning jag var så nickade jag tacksamt och sa:"-Ja, men det vore väl toppen."

Ytterligare 1,5 timme passerade och jag satt återigen i frisörstolen och fick håret fönat.
Då upptäcker jag till min stora fasa att hårbotten är färgat GULD! Jag har nu blekta/ljusa slingor varvat med guldfläckar i hårbotten.

Nu började jag bli riktigt jävla förbannad och säger precis som jag tycker och tänker.
"-Du, det här är absolut inte så som jag ville ha det! Jag har varit tydlig med dig och förklarat på ett bra och tydligt sätt hur jag vill ha det, det här är skandalöst och jag är inte alls nöjd."

Han flinar till lite och säger:"-Okej, okej, okej. Jag lägger lite täta slingor så blir det som du vill ha det, okej!?".

Jag sa:"-Ja, men det skulle du ju ha gjort redan från början!".
Han:"- Jo, jag vet, men du vet, ibland det blir stressigt och idag det var dubbelbokat och ja, du förstår. Man måste göra det bästa av situationen".

Men herregud? Var detta det bästa av situationen?!

Sagt och gjort, han började kladda i mer blekmedel och använde även denna gången folie.

Efter ytterligare nån timme sitter jag i stolen igen och får mitt hår fönat och för första gången kan jag känna mig någorlunda tillfredsställd med hur jag ser ut.
Jag är långt ifrån nöjd, men det får duga.

När jag efter drygt 5,5 timme står vid kassan och ska betala så hade jag iskallt räknat med ett saftigt prisavdrag, SAMT någon gratis produkt.

Han chockerar mig genom att spotta ur sig:"- Ettusentvåhundra kronor blir det.
Då kan jag inte hålla mig utan börjar småskratta, frågar om han verkligen är allvarlig och lägger tillbaka plånboken i väskan.
Han tittar på mig. Länge.
Nej, han tittar inte. Han stirrar.
Helt plötsligt blir hans blick kolsvart och han säger:"-Va? Vadå då? Varför du inte vill betala?

Jag sa med en lugn röst att jag hade ringt in dagen innan och fått en prisuppgift och att det bara skulle kosta 840 kronor för klipp+sling.
Han stirrade fortfarande på mig och jag såg min chans att fortsätta.

":-För det första så blev jag lovad att en tjej skulle ta hand om mig, för det andra var du 30 minuter sen och för det tredje så har någon aldrig rivit och slitit så mycket i mitt hår. Någonsin. Du har sprungit mellan mig och en annan kund, du låtit mig sitta i den där jävla stolen vid flera tillfällen för att du har kindpussats med dina kompisar, du har haft i Gud-vet-vad produkter i mitt hår och nu ska du ha 1200 spänn för kalaset?"

Hans kolsvarta ögon blir nu dubbelt så stora och han höjer rösten och säger:"-Va? Du gnäller? Du säger att det har varit jobbigt för dig att sitta här i 5,5 timme? Det är inte jobbigt för dig, det är MIG det är jobbigt för. Du är kund och behöver ju bara sitta där, jag som frisör måste springa fram och tillbaka och dessutom har jag haft dig OCH en annan kund samtidigt!"

Jag känner hur min puls går upp men behåller lugnet och säger:"-Du får inga 1200 kronor av mig i alla fall".
Han:"- Ha! Och vad ska du betala då?!"
Jag:"- Du får en femhundring."
Han:"- Vad tror du att vi gör här va? Tror du vi säljer potatis eller? Vad tror du? Tror du vi säljer tomater eller?"
Jag, lugnt :"-Nej, jag vet att ni är en frisörsalong och att ni klipper hår".
Han:"- Vad jobbar du med?".
Jag:-" Hurså?".
Han:"- Vad job, jag vill...vad är din jobb, vad jobbar du med?".
Jag:"- Det har du inte med att göra."

Han är nu knallröd i ansiktet, knappar febrilt på miniräknaren och frågar mig sen vilket pris jag hade fått av tjejen som svarat dagen innan.
Jag säger lugnt:"-840 kronor."

Han säger:"-Men det är fel! Det stämmer inte, det är fel!".
Jag ber honom då informera sin personal om vilka priser som gäller så det i framtiden, för andra kunder, slipper bli tjafs.

Han suckar och säger:"-OKEJ! För den här gången du får betala bara 840 kronor".

För den här gången, tänker jag.
Okej då. För den här gången.

Jag ger honom en femhundring och 4 stycken hundralappar och kan inte undvika att känna en viss oro huruvida jag kommer få tillbaka 60 kronor eller inte.
Men det får jag.

Han önskar mig, men sarkastisk röst, en trevlig kväll och sträcker fram ett av sina visitkort.

Jag tittar honom i ögonen, ler och önskar honom detsamma.
Sen säger jag:"-Visitkortet kan du behålla", innan jag förbannad och med alldeles för hög puls kvistar ut genom samma jävla skitdörr jag för 5,5 timme tidigare kommit in genom med glatt humör och hopp om en mysig shoppardag i Kista.

Så var det med min söndag.

Colin somnade om så det blev den längre versionen i alla fall.

Kista Hårgäng - dö!