Några timmar i ensamhet

Har man lite tid över till sig själv i hemmets trygga och ljuva vrå kommer tankarna med automatik.
Jag är gräsänka i några timmar till och har precis avnjutit en smarrig fredagsmiddag.
Min älskade sambo gillar INTE den här s.k "måltiden", så jag passar på att äta det just ikväll.

Bakad potatis med skagenröra och lite cockailtomater.
Som efterrätt blir det en föräldratidning.


Men över till dom här tankarna då.
Vad tänker jag på?

Jag tänker på de killar och tjejer som just nu sitter på en mysig pub på Söder och intar sin första iskalla öl, eller sitt första glas rött.

Jag tänker på de som kanske nyss har kommit hem efter en skön joggingtur i 5 km-spåret och tar en svalkande dusch innan de hoppar upp i soffan tillsammans med den de älskar.

Mina tankar går till de tjejer som fortfarande kan komma i den storlek jag ska komma i inom 6-8 månader storlek 36/38...

Och jag avundas de personer som hastigt kan hoppa upp ur soffan, nypa sin älskade i rumpan och sen springa fort som fan därifrån för att gömma sig...

Jag älskar min mage och kropp, jag älskar min bebis och jag älskar min sambo.
Men jag skulle faktiskt inte ha nåt emot att få ta en tur i elljusspåret, komma hem och ta en skön dusch med älskling och sen hoppa upp i soffan och dela på en flaska rödtjut.
Jag skulle inte heller må alltför illa om jag bara fick vara lite smidigare och lite lättare.

Men den dagen kommer.
Allt har sin tid, mer eller mindre.

Nä, nu släpper jag tankarna på allt partyglatt löst folk där ute som ska skaka rumpa på Solidaritet,(ett favoritställe)i takt till en alldeles för häftig discolåt och med en god och lagomt stark drink i handen och så ägnar jag mig åt lite fredagstrassel istället.
Halsbandstrassel.

Va? Är inte det ett perfekt upplägg för en kväll som denna så säg?