Still alive

Hej hopp!
Nu var det ett tag sen jag bloggade.
Det händer massor av saker i mitt liv men det är inte alltid jag orkar sätta mig ner och blogga om det.
På helgerna har jag annat för mig och på kvällarna är jag alldeles för trött för att sitta framför datorn. Sitter ju framför en hela dagarna...
Jag börjar i alla fall känna av graviditeten mer och mer. Det smyger sig på mig.
Min rygg är känsligare och orkar inte sitta ner på en kontorsstol hela dagarna samt att min lilla beniga rumpa får ont också. Eller inte i själva rumpan utan i bäckenet.

Annars lever vår älskade unge rövare i mammas mage och sparkarna blir allt hårdare och hårdare och det blir bara häftigare och häftigare.
Nu är vi riktigt nyfikna på vem den lille filuren är.
10 veckor kvar!!!

Jag kör en kortfattad bloggning ikväll.
Om 30 minuter börjar Desperate Housewives och det vill jag inte missa!

Söt bild i Metro sitter nu på min anslagstavla på jobbet.


Mamma Annas mage i vecka 29.


Skojade till det med min älskling häromdagen. Jag rensade borsten men höll kvar håret i min hand och sen gick jag till Leif och låtsades dra handen genom håret och sa:"-Älskling, kolla hur mycket hår jag tappar, undra om jag behöver järntabletter...?"
Behöver jag säga att han gick från normal ton till en blekare ton än vit?
Jag kunde naturligtvis inte hålla mig och han fattade rätt fort att jag drev med honom.
Men kul i några sekunder var det.
(hårbollen ser inte så stor ut men den fyller min hand)

I helgen har vi hunnit med premiärgrillning på uteplatsen, promenad i vårsolen på Djurgården, en släng av magsjuka samt en trip till Örebro.
Brat 1.


Brat 2.


Vilken underbar dag!




Här är vi!




Viking Line.


Vid prins Eugenes slott.








Gud vad jag älskar dig Hjärtat!


På vägen hem fastnade vi i trafiken på Strandvägen.
Där finns det rätt fina lägenheter och maffiga entréer.


Sen såg vi en kändis.
Sofia "Soffipropp" Eriksson var ute med sina ungar.


Lite lätt förberedelse inför mammalivet.


Nu ska grillen fram!


Tittut! Där var den ju!


Sen satt vi framför vår brasa ett litet tag och bara mös.
Ser ni också Djävulens horn eller är det bara jag?!?


Sen när vi var i Örebro så gjorde Leif en sak och medan han och en person till gjorde den här...hmm, ja den här saken, så satt jag i det här köket och stirrade i en timme innan kvinnan till personen som Leif träffade, kom och surrade med mig i ytterligare 45 minuter.


Vinkylen hade jag lätt kunnat sno med mig hem.
Resten får dom ha ifred.




På väg hem hade det skett en olycka mellan Västerås-Köping (Köping-Västerås?). Det var en bil med hästekipage som kört åt skogen och vi stod helt stilla i snöstormen i över 30 minuter.
Leif passade på att fylla på med spolarvätska.










Idag när jag kom hem så hade älsklingen gömt denna bukett av rosor i vårt förråd.
Han sa:"- Fan! Jag visste väl att jag hörde rätt!"
Anna:"-Vadå?!"
Han:"- Tyckte jag hörde en smäll! Och jag hade rätt! Kolla i förrådet får du se..."
Anna:"-Men vad är det då?"
Han:"-Vasen som stod på hyllan har ramlat ner och har gått i tusen bitar..."

Och självklart trodde jag på honom så jag kutar dit och hoppas på att det inte är min fina tulpanvas som gått i krasch.
Men när jag öppnar dörren så är där inget glaskrasch utan där står en stor och fin bukett röda rosor...


Nu står de i vardagsrummet och lyser upp hela rummet.



KÄRLEK!

Åh! Vad passande! Nu börjar Desperate HW.
Jag läser en bok som heter "Känn Rädsla och Våga Ändå".
Det är en VÄLDIGT bra bok och jag lär mig massor av nya saker.
Jag ska försöka leva efter denna boken! Det är ett löfte av mig själv, till mig själv.

Kan blogga om det nästa gång!

Kram!