När jag inte använder hjärnan

Redan igårkväll tog jag fram dagens kläder.

Detta för att undvika onödig stress på morgonen.

Jag rotade i alla fall runt ett tag i klädkammaren och fiskade till slut fram en av mina favoritplagg.

Min korta jeansklänning!

Imorse ignorerade vi som vanligt våra väckarklockor och steg upp i sista sekund.
Utan att vara riktigt vaken studsade jag i min fina jeansklänning och åkte till jobbet.

Jag har ett vagt vagt minne av att jag fick kämpa lite extra med den sista knappen, men det var inget som störde.

Men nu! Nu sitter jag här på jobbet och mår riktigt psykiskt illa!
Den här söta lilla jeansklänningen är ett nummer för litet för mig och det skaver precis överallt.

Runt armarna, runt låren, över rygg och byst.


Upptäckte även att den färgar av sig vilket resulterat i att mina händer är svagt blå och folk undrar hur det egentligen står till med mitt hjärta. Vore det inte på tiden att jag gick och tog ett EKG?

Så nu sitter jag här med blå händer och en alldeles för tight klänning och räknar ner timmarna.
Jag vill hem. Jag vill hoppa i mina mysbyxor och min t-shirt.

Bara 3,5 timmar kvar.

Jag ska inte skylla på "gravid-kilon" för det är alldeles för tidigt för det.

Jag ska de facto inte skylla på någonting alls.

Jag har bara varit förtjust i mat, men det var för ett par veckor sedan fast resultatet kom nu.

Tur att jag ska på gymet imorgon.